”Jag är en av Guds små hjälpare …”
Natasha Andersson föddes den 8 mars 1937 i sydvästra Vitryssland, nära staden Pinsk, i en fattig katolsk familj som en av 8 syskon. Under andra världskriget hamnade hon som fyraårigt barn i ett nazistiskt arbetsläger där hon genomled skräck och försakelser. Men trots sin unga ålder bad Natasha flitigt och uppriktigt, hon bad Gud om bara en sak – att överleva. Och om hon skulle överleva lovade hon att ägna sig åt de fattiga, de sjuka och missgynnade barnen.
Hon lyckades överleva i Tyskland. Efter befrielsen återvände hon till den överlevande familjen och till sin mormor i Polen, där hon bodde fram till 1962. På inbjudan av vänner reste sedan hon till Sverige, där hon först fick jobb, så småningom medborgarskap, gifte sig och bor där fortfarande .
Barndomslöftet följde Natasha Andersson hela sitt liv. Med en speciell känslomässig känslighet och djup i hjärtat, osjälviskhet och välgörenhet öppnade hon sitt hem nästan omedelbart efter Tjernobylkatastrofen. Varje år sedan 1989 är Natasha mor åt sina hundratals polska, vitryska, ukrainska och ryska barn, i en familjebostad nära Stockholm där grupper av barn från strålningsförorenade områden kommer och bor två veckor var.
För barn från missgynnade och låginkomstfamiljer skapas ett två veckors fritidsläger för barn. Under denna tid kan killarna och tjejerna slappna av, förbättra hälsan, åka på utflykter, delta på nöjesställen och se attraktionerna i Sverige och närliggande Finland. Dessutom får alla barn hos Natasha Andersson kläder, somliga har fått ersättningsproteser eftersom de växt.
Merit Natasha Andersson utvärderas inte bara i Sverige, där hon är en hedersordförande av kungens kung, men i Ryssland – Rysslands president tilldelade henne vänskapsorden. Och brev och tackbrev från vårt land, Polen, Vitryssland och Ukraina. Ändå är det inte för att vinna och den här kvinnans härlighet går runt om i världen. ”Den största lyckan – att hjälpa de fattiga, den största belöningen – att se barnet lyckligt”, upprepade fru Andersson.